Allmänna svenska volapükföreningen har i dagarna avgett sin årsberättelse för det gångna året. Av denna vill det synas som om det såg bara tröstlöst ut för det språk vilket skulle till någon del upphäva verkningarna av den babyloniska förbistringen.
”Det nu tilländagångna året har – heter det – till utseendet varit ett stillaståendets eller till och med tillbakagåendets för volapük. Förhoppningarna på ett världsspråk bör dock inte därför upphöra. Många enskilda, dugande krafter har under detta år arbetat i det tysta, och det återstår att se om inte förr eller senare ett gynnsamt resultat därav kan uppstå.”
Anledningen till stillaståendet och overksamheten vill man finna i den strid som pågår mellan dem som blint följer Schleyer, och dem som önskar en mera praktisk utveckling av språket på basis av Pariskongressens beslut. De båda partierna har nu varsin akademi och någon återförening torde knappast vara att vänta under Schleyers livstid.
Här i Sverige har volapükisterna under det gångna året inget uträttat i avvaktan på resultaten från de större länderna, och att för närmaste framtiden inget samarbete är att vänta torde framgå därav att för detta år ingen årsavgift uppbärs av föreningens medlemmar. Skulle emellertid någon av dessa vilja såsom frivillig gåva insända sin avgift, 2 kronor, så mottages den av ingenjör Gustafsson, Sibyllegatan 9, 2 tr., Stockholm.
