Den bekante franske forskningsresanden Charles Rabot har från ett av sina senaste besök i Lappland hemfört från Pasviksdalen ett sandprov, vilket nyligen blivit mikroskopiskt undersökt av m:r Ch. Vélain. Enligt meddelande av den berömde franske mineralogen Fouqué inför Académie des Sciences i Paris av den 12 januari innehåller nämnda sand, utom sin huvudbeståndsdel röd granit, zirkon, amfibol, pyroxin, kvarts, rutil, magnetit m.m., även diamant.
Denna utgörs av runda korn med en genomskärning som i allmänhet inte överstiger 0,25 mm. En kristall hade till och med en diameter av 1,5 mm.
Diamantkornen är som vanligt starkt glänsande. De angrips inte av de vanliga syrorna, men förbrinner fullständigt i syrgas till kolsyra.
Oaktat dessa diamanters ringa storlek är fyndet i vetenskapligt hänseende av synnerligt intresse, såsom ett viktigt bidrag till kännedomen om den dyrbaraste ädelstenens förekomst i naturen. Förhoppning finns dessutom, att man vid mer noggrant sökande skall finna diamant även på åtskilliga andra ställen inom den skandinaviska halvön och i Finland. Kanske kan man tom. även hos oss finna detta mineral i större, till slipning användbara kristaller.
Redan på Karl IX:s tid talade man om lapska diamanter. Därmed menades dock endast den klara bergskristall som i riklig mängd träffas flerstädes i Norden.
Pasviksälven utflyter ur Enare träsk, och bildar under en del av sitt lopp gränsen mellan Norge och Ryssland.
