Från Trebbin, i närheten av Berlin, berättas:
”I vår ort har en förskräcklig gärning blivit förövad. Den femårige sonen till en härstädes boende bantjänsteman saknades en dag och förblev, trots alla efterforskningar, borta. Då uppdök med ens den underrättelsen, att några fångna fransmän på vägen tagit upp en liten gosse, vilken de därefter medfört till Königsberg.
Den tröstlösa modern, i hopp om att återfå sitt barn, företog den besvärliga resan till denna stad – men för att med än större smärta återvända, då det befanns att den av fransmännen upptagna gossen inte var hennes barn.
För några dagar sedan var en dräng på fältet sysselsatt med att pålassa i kärvar bundna lupiner (ett slags foderväxt), då på en gång en på högaffeln befintlig kärve tycktes honom ovanligt tung. Han såg då efter vad det kunde vara, och döm om hans bestörtning, då han fann sig ha genomstucket en liten mänsklig lekamen. Vid närmare undersökning igenkändes den förfärligt stympade kroppen, så som tillhörande den saknade gossen.
Lösningen på frågan, vem mördaren kunde vara, lät inte länge vänta på sig. De olyckliga föräldrarna hade som fosterbarn upptagit en elva års gosse, vilken genom sin elaka karaktär och sina dåliga vanor många gånger ådragit sig bestraffning. En dag hade föräldrarna skickat de båda gossarna till åkern för att uppta rovor. Här uppstod en strid dem emellan, i vilken den lille hotade, att vid hemkomsten berätta hur han sett den äldre ur hönshuset stjäla ägg, som han uppätit. Uppbragd häröver, grep den omänskliga gossen en spade och tilldelade med densamma den yngre ett hugg över huvudet, varav han ögonblickligen dignade ned; efter några sekunder återkom han dock till sans, reste sig upp och försökte springa sin väg, men hindrades därifrån av den äldre gossen, som ytterligare tilldelade honom flera slag i huvudet och därefter trampade honom så länge med klacken på strupen, till dess det lilla offret uppgav andan. Därefter började den onaturliga gossen att gräva en grop, för att däri nedlägga den mördade, men då han på avstånd såg människor anlända, släpade han den livlösa kroppen till en foderhög, där han gömde densamma.
Hur exempellöst förhärdad den unge brottslingen är, framgår bland annat där av, att han under den tid, som förflöt från mordet till likets upptäckande, flera gånger begett sig till åkern för att betrakta detsamma.
