Norrland har hittills saknat något oratoriskt klingande namn. Svealand och Götaland har vid högtidliga tillfällen och i poetisk stil ståtat med namnen Svea och Göta och har för den bildande konsten synnerligen väl lämpat sig att framställa personifierade i kvinnogestalt. I förbigående sagt må det erinras att språkkännare inte gärna accepterar namnet Svea, som är en språkhistorisk vidrighet.
Bredvid ”Svea” och ”Göta” har ”Norrland” stått så prosaiskt, fantasilöst och opersonligt – en riktig stötesten för retoriken, som alls inte vetat hur den i högstämt språk skulle kunna presentera den tredje i de svenska landsdelarnas syskonring.
Nu är emellertid den svårigheten löst, och lösningen har kommit från ett oväntat håll, inte från svenska akademien utan från – sjöfartsdepartementet. Som bekant har de två pansarbåtar som byggts för flottans räkning erhållit namnen Svea och Göta efter Sveriges två sydligare landsdelar. Då nu riksdagen förra året medgav byggande av en tredje pansarbåt undrade man vad den skulle heta, ty man förutsatte att dess namn skulle hänföra sig till den nordligaste landsdelen, men rätt och slätt ”Norrland” kunde väl båten inte kallas. I regeringens statsverksproposition till årets riksdag innehåller sjöministerns anförande till statsrådsprotokollet den upplysningen att den tredje pansarbåten erhållit namnet Thule.
Vare detta alltså det namn varmed det nyktra och prosaiska Norrland skall betecknas i festtal och poem. Och under bilden av Tule – vi tillåter oss redan från början låta det överflödiga h bortfalla i svensk skrift – kan nu konstnärer och poeter försöka att avbilda och personifiera vår landsända. Blott nu inte namnets klang föranleder folkuppfattningen att göra Norrland till herr Tule vid sidan av fruarna Svea och Göta. Det latinska uttrycket Ultima Thule, varmed romarna betecknade sin dunkla uppfattning av hela Skandinavien, tyder på att Tule också bör uppfattas såsom ett fruntimmer.
