Till preussiska klasslotteriet tog en köpman bosatt i Königsberg en lott, men hade oturen att några dagar före dragningen tappa bort lottsedeln ute på gatan.
En ung vacker dam hittade den och annonserade att ägaren kunde återfå sin förlorade egendom i hennes bostad. Köpmannen skyndade till den uppgivna adressen, där han tog emot lottsedeln ur frökens egen hand med lyckönskan om en stor vinst. Han tog farväl under löfte att meddela damen om han fick någon vinst.
Men han hade blivit alldeles betagen i den skönas älskvärdhet, och även fröken hade tyckt särdeles mycket om den unge mannen. Då lotten kom fram ur urnan med en vinst på 10.000 mark betraktade köpmannen detta såsom en ödets vink. Han gick in i juvelerarbutiken, köpte där en vacker ring och skickade den till fröken med meddelandet: “Vad Gud sammanfogat, ska människan icke åtskilja.” På detta sätt gjorde han sitt giftermålsanbud.
Resten av historien har stått att läsa i annonsavdelningen i en tidning i Königsberg.
